Livet är inte alltid som ett dans på rosor, åtminstone inte för de som bestämmer sig för att flytta till ett annat land och börja ett nytt liv.
Lämna allt bakom sig och börja bygga ett helt nytt liv för sig själv, även om personen var tvungen att lämna nära människor och en del av sin identitet i hemlandet och försöka anpassa sig till ett helt främmande land. Det är inte lätt att lära sig språket, kulturen och traditionen. Men tänk om alla ansträngningar och uppoffringar inte fungerar? Amina och Nikola är två personer som nästan förlorade hopp om sitt liv efter beslutet som Migrationsverket har tagit.
Namnet på personerna har bytts ut.
”Jag har gjort allt i mitt makt för att inte sticka ut”
En solig dag i Göteborgs stad bestämde jag mig för att intervjua två tillsynes glada människor om deras framtid. Efter mycket övertalning tog samtalet äntligen rum vid ett vitt och glatt köksbord. Genom köksfönstret kunde vi höra barnen leka glatt. Man kunde känna riktig sommar, dofter från blommor och klippt gräs. Amina tog oss igenom stora svårigheter i hennes liv.
Efter många sömnlösa nätter för henne och hennes föräldrar hade de bestämt sig för att säga hejdå till hemlandet. Sverige var deras val, ett land som de valde frivilligt utan att de är födda där. Men de visste inte vad som konsekvenserna skulle vara.
-Jag var en tonåring tjej som lämnade allt bakom mig och hade hopp för en bättre framtid, säger hon.
Amina och hennes familj som många andra familjer i Bosnien haft det svårt ekonomiskt. Pengarna räckte knappt till deras behov, men det största slaget var när hennes pappa förlorade jobbet. De hade inte många val, då var Sverige deras hopp för ett bättre liv.
–Det var ju föräldrarnas största rädsla att veta att de kanske inte kommer kunna försörja mig och mina syskon, Vi hade packat lite kläder, sålde allt som vi kunde sälja för att köpa biljetter till flygplanet till alla familjemedlemmar. Det svåraste var när jag behövde lämna mina husdjur i asyl, säger Amina med tårar i ögonen.
Men flytten var inte som en saga som många tror. Amina kom till Sverige i 14-årsåldern när hon redan var ungdom. Det gjorde det ännu svårare för henne att lära sig språket, kulturen och traditioner. Men hon lyckades ändå. Problemet uppstod när Migrationsverket efter 2,5 år inte hade beslutat om Aminas uppehållstillstånd.
Man kan höra oro och rädsla i Aminas röst när hon stressigt rör mobilen från hand till hand. Hon går på gymnasieskolan men hon har inte samma förutsättningar som andra barn. CSN är främmande bidrag för henne, hon har inte något som helst stöd av staten eller skolan.
–Hela min framtid ligger i händerna av en kvinna som inte ens känner mig, säger hon.
Nikola är i en svårare situation än Amina. Han flyttade med sin far och syster till Sverige en månad innan han fyllde 18 år.
–En dag kom pappa tillbaka till Bosnien efter ett år som vi inte setts och berättade om att jag ska packas och flytta till Sverige. Jag var i chock! Nikolas röst darrar och han flackar med blicken.
Det var kanske en av de svåraste nätterna som han har haft i hela sitt liv. På det bruna köksbordet låg ett vitt kuvert skrivet med röda bokstäver som i denna tidpunkt bestämde hela hans framtid.
Nikola är en ambitiös person som har lyckats lära sig språket, kulturen och integrerar sig i samhället. Han har arbetat sen han fyllde 19 år och var redo att ansöka till Göteborgs Universitetet till Kriminologiprogrammet.
–Jag vågade inte öppna själv. Jag väntade på att min syster skulle komma hem och öppna tillsammans med mig. Jag blev så upprymd och nervös. Men det var bara positiva tankar, att vi båda skulle vara lyckliga och glada för att få stanna i Sverige för evigt. Men inte ens i mina mardrömmar har jag tänkt att jag kanske inte får stanna, säger Nikola.
Migrationsverket har beslutat om Nikolas fall. Hans syster och far får stanna permanent i Sverige men tyvärr måste Nikola lämna landet.
”Min pappa kände sig skyldig på ett sätt. Han var den som i början övertalade mig att flytta och tillslut kunde han inte uppfylla vad han sa.”
-Jag vet inte vad vi behöver göra, ska vi klaga på deras beslut eller inte? Hela familjen var upprörd, min pappa kände sig skyldig på ett sätt. Han var den som i början övertalade mig att flytta och tillslut kunde han inte uppfylla vad han sa, säger Nikola.
Varje början är svår, så var det också för Nikola. Han var nästan vuxen när han flyttade. Sverige var ett främmande land för honom, men efter ett tag blev Sverige hans hem. Oväntade grejer händer, en av dem hade drabbat Nikola hårt. Under 2022 har man ändrat lagen så att personer över 18 år inte kan få permanent uppehållstillstånd tillsammans med föräldrarna, vilket drabbade Nikola
-Men det värsta är att jag inte vet vad anledningen till att jag inte fick stanna var. Den enda orsaken enligt dem var att jag är över 18 år. Jag blev både arg och besviken. Det är så lätt för dem att bara ändra på lagen men de tänker inte på vad som kommer bli konsekvenserna av deras handlingar. Vad kommer hända med min framtid?
Det är svårt att inte ifrågasätta att en person som har inte begått något brott, med ett stabilt liv och bra inkomst enligt Migrationsverket inte är tillräckligt bra för att kunna stanna i Sverige, samtidigt som hans syster och pappa precis fått permanent uppehållstillstånd.